Om rasen Kromfohrländer
Rashistoria
Kromfohrländer
är en ganska ny tysk hundras, den erkändes internationellt år 1955.
Rasen är mycket ovanlig i Sverige. Rasen härstammar från två hundar i Westfalen.
Den ena hunden en Grand Griffon Vendeen hade följt med amerikanska soldater, men blev 1945 kvar i westfalen.
Ilse Schleifenbaum tog hand om hunden som så småningom nedkom med fyra kullar tillsammans med foxterriertiken Fiffi.
Ilse fann korsningen mycket lyckad och efter fortsatt avel så bildade dessa valpar grunden till rasen kromfohrländer.

Rasstandard
HELHETSINTRYCK:
En elegant, medelstor lätt rektangulär hund, kraftigt. byggd med sträv hårrem och något längre än hög. Kromfohrländer förekommer i tre hårlag, kortsträvighårig, strävhårig och långsträvhårig. Den är tillgiven och trogen, med god vaktinstinkt. Används som sällskaps- och vakthund.
HUVUD:
Huvudet ska stå i proportion till kroppen. Det ska vara långsträckt sett i profil, medelbrett sett uppifrån samt. vara kilformigt. Käkarna ska vara lagom kraftiga. Hjässan ska vara slät och rundad, nackknölen slät. Ögonbrynsnbågar och pannfåra endast obetydligt antydda.
Pannavsatsen ska vara väl markerad. Nospartiet ska vara medelkraftigt, med rak nosrygg och avsmalnande i en trubbig kil. Nosspegeln ska vara medelstor, med väl öppna näsborrar. Den ska inte vara svart. Brun tillåten men inte önskvärd. Läpparna ska vara åtliggande, inte för kraftiga, mungiporna slutna och pigment svart.
ÖGON:
Ögonen ska vara medelstora, ovala, något snedställda. Mörka till mörkbrun färg föredras. Ljusa ögon är inte önskvärt.
ÖRON:
Öronen ska vara högt ansatta, medeltunga, trekantiga med avrundade spetsar. Öronen ska ligga tätt intill huvudet (inte s.k terrieröron). Öron som är något vikta och utstående i sidled är tillåtet. ( s.k whippetöra).
BETT:
Saxbett tångbett tillåtet.
Bettet består inte enbart av tänder, utan också av käkarna som ska vara välutvecklade. Tandformeln skrives: 2 x 3142 överkäke / 3143 underkäke = 42 tänder.
HALS:
Halsen ska vara lutande från ansättningen, lätt böjd utan halsskinn. Dess, längd förhåller sig till rygglängden som 1:2. Den ska vara lagom kraftig och rundad med god muskulatur ända ner till bålen och mjukt övergå i manken. Huden ska ligga tätt och utan synbara veckbildningar och pigmentet ska vara i överensstämmelse med färgteckningen.
BÅL:
Kroppen ska vara något långsträckt och proportionerligt byggd. Manken ska vara kraftig. Kroppen ska avsmalna något mot ländpartiet, som ska vara väl utvecklat och lätt välvt, buken är uppdragen. Korset ska vara lätt sluttande, måttligt brett men mycket muskulöst. Bröstkorgen ska vara måttligt bred och djup, nå till armbågen. Förbröstet ska vara lätt markerat. Bukpartiet väl utvecklat och uppdraget. Kroppslängden är förhållandevis något längre än mankhöjden.
EXTREMITETER:
Fram- och bakben är raka och lodräta och i proportion till kroppen. Skuldrorna ska vara måttligt långa, i proportion till kroppen, mycket muskulösa och tillbakalagda i rät vinkel mot överarmen, som ska vara ungefär lika lång som skulderbladet, stå i nästan rät vinkel till detta och vara mycket muskulös.
Underarmen ska vara något längre än överarmen, stå lodrät från armbågen, vara mycket muskulös, benstommens grovlek ska vara i proportion till hundens storlek. Tikar har i allmänhet en något finare benstomme. Armbågsvinkeln lätt öppen eller rätvinklig. Mellanhanden ska vara välvinklad men inte för grov och tjock. Mellanhanden längd 1/3 av underarmens längd, måttligt bred och lätt sträckt (inte som en foxterrier).
Lårpartiet ska vara mycket muskulöst, välvinklat och ungefär lika långt som underbenet vinklat framåt i armbågsriktningen. Höftledsvinkeln endast lätt markerad. Underbenet mycket muskulöst, benstommens tjocklek i proportion till hundens massa och vinkeln mot lårbenet något öppen eller rät. Knäleden trubbig till rät vinklad i stillastående. Hasleden mer eller mindre vinklad beroende hur hunden står. Den ska vara kraftigt utvecklad i proportion till hunden i övrigt.
TASSAR:
Lätt vävda med väl slutna tår och kraftiga helst svarta klor. Trampdynorna ska vara väl utvecklade och mörka. Ljusa klor tillåtet. Baktassarna ska vara utan sporrar.
SVANS:
Svansen ska vara medellång, bärs lätt böjd, lätt ringlad svans tillåtet. Svansen ska vara kraftig vid ansättningen, avsmalnande mot spetsen, väl behårad i överensstämmelse med hårremmen på kroppen.
RÖRELSE:
Rörelserna ska vara vägvinnande·och spänstiga.
HÅRREM:
Huden ska vara åtliggande utan synliga veck, pigmentet kan variera, beroende på pälsfärgen. Pälsen ska vara kort strävhårig, medellångt strävhårig, långtsträvhårig. Pälsen ska vara tät och smutsfrånstötande och ha underull.
FÄRG:
Grundfärgen vit med ljusbruna till kraftigt mörkbruna tecken, fläckar på huvud och öron, en bläs på huvudet ju jämnare desto värdefullare. Stora fläckar på kroppen, sadel som är uppbruten, ju mer desto bättre. Svart färg inte tillåtet.
MANKHÖJD:
Mankhöjd 38-46 cm. Avvikelser från rasbeskrivningen är fel och ska bedömas i förhållande till hundens övriga förtjänster, helhetsintryck och konstitution. Avvikelser otypiska för rasen är diskvalificerande.
KÄLLA: FCI 192 c.
SVENSKA KENNELKLUBBEN l980-11-11
